Perseverance satte rekord för körning utanför jorden, mest på egen hand

Under mer än 90 procent av sina 45,22 kilometer valde Perseverance väg själv: stenarna, groparna och sluttningarna framför hjulen bedömdes av en autopilot ombord, inte av människor på jorden. Med den siffran slog Nasas rover företrädaren Opportunitys rekord den 11 oktober 2026, den 2 006:e marsdagen av uppdraget. Opportunity hade kört 45,16 kilometer över Mars.

Marginalen är 60 meter, ungefär en halv fotbollsplan. Det intressanta ligger någon annanstans. Opportunity behövde över 14 år för att samla ihop sin körsträcka, Perseverance klarade det på fem och ett halvt. Och Opportunitys tidiga autopilot valde väg på bara 5 procent av sträckan. De tre rekorden för körning utanför jorden under det senaste halvseklet bildar tillsammans en berättelse om hur människor lämnade över ratten till en maskin. Märkligt nog vet den förste rekordhållaren fortfarande inte hur långt den egentligen körde: beroende på vem som räknar är det 37, 39 eller 42 kilometer.

Fem personer vid skärmarna utanför Simferopol

Det första rekordet tillhörde sovjetiska Lunochod 2. Landningssteget sattes ned i kratern Le Monnier den 15 januari 1973, och roboten rullade ut på ytan den 16 januari. Den styrdes från ett center för djuprymdskommunikation nära Simferopol på Krim, där en besättning på fem man följde en tv-bild och skickade kommandon nästan i realtid.

Nästan, eftersom en radiosignal behövde ungefär tre sekunder för att ta sig till månen och tillbaka, så föraren såg resultatet av varje sväng med fördröjning. Mellan två kommandon kunde maskinen köra allt från 2,3 till 8,3 meter, beroende på läge. Det gällde Lunochod 1, skriver Michail Malenkov, som konstruerade dess chassi, med hänvisning till föraren Vjatjeslav Dovgan. Den andra roboten kördes mycket djärvare än den första: Lunochod 1 tillryggalade cirka 10,5 kilometer på 11 månader, Lunochod 2 nästan fyra gånger så långt på fyra.

En gång vägrade maskinen släppa ratten. Den 11 februari 1973, när roboten gav sig av igen efter den långa månnatten, såg besättningen en krater rakt framför sig på skärmen och skickade ett stoppkommando. Lunochod 2 rullade vidare. Den stannade först efter det tredje kommandot. Boven visade sig vara en signalförvrängare i radiosystemet, och styrningen byttes till reservsystemet.

Lunochod 2 arbetade i ungefär fyra månader. Den 9 maj körde den ned i en krater, damm lade sig på solpanelen och kylaren, och maskinen överhettades. I början av juni meddelade Sovjetunionen att programmet var avslutat.

Det konstigaste med rekordet kom senare. Räknade man hjulvarv fick man 37 kilometer. Fyrtio år senare gick kartografen Irina Karatjevtseva och hennes kolleger vid MIIGAiK i Moskva igenom rutten på bilder från Nasas Lunar Reconnaissance Orbiter och kom fram till omkring 42 kilometer . Efter samtal mellan ryska och amerikanska forskare landade siffran på 39. En maskin, en rutt, tre olika körsträckor.

Ett maraton planerat som en promenad

Opportunity landade på Mars i januari 2004 och skulle arbeta i 90 dagar. ”Det är anmärkningsvärt, med tanke på att Opportunity var tänkt att köra ungefär en kilometer och aldrig konstruerades för distans”, sa projektledaren John Callas.

Man kan inte prata med Mars i realtid. En signal behöver mellan 3 och 22 minuter för att komma fram, beroende på planeternas läge. När en förare hann se en sten kunde roboten redan vara på väg över den. Därför körs Mars-robotar på ett annat sätt. Människor studerar bilderna, lägger en rutt och skickar ett kommandopaket en gång per marsdag. Opportunity kunde styra runt hinder på egen hand, med samma enkla autopilot som tvillingen Spirit, men de flesta besluten fattades av människor.

År 2013 närmade sig roboten Lunochod 2, och den sovjetiska siffran började plötsligt se skakig ut. Den främste forskaren Steve Squyres erkände att de gamla 37 kilometerna hade uppskattats utan bra bilder från omloppsbana, och han hade ingen brådska att utropa seger. ”Vi har enorm respekt för vad sovjeterna lyckades åstadkomma 1973 med dåtidens teknik”, sa han. Opportunity tog rekordet den 27 juli 2014, vid 40,25 kilometer. Teamet döpte en liten krater nära rutten till ”Lunokhod 2”.

I juni 2018 bröt en global dammstorm ut på Mars. Opportunitys solpaneler slutade nästan helt att ge ström, och den 10 juni hörde roboten av sig hem för sista gången. Uppdraget förklarades avslutat i februari 2019. Vägmätaren stannade på 45,16 kilometer, och det rekordet stod sig i över åtta år.

En maskin som tänker under färd

Perseverance landade i kratern Jezero den 18 februari 2021. Rutten läggs på jorden: människor markerar på bilderna var den ska åka. Var varje hjul ska ställas däremellan avgör roboten själv. Dess AutoNav-system fotograferar terrängen framför sig och sätter ihop bilderna till en 3D-karta som markerar farliga stenar och sluttningar.

Den avgörande skillnaden mot föregångarna låter vardaglig. Curiosity kör i en cykel: ta bilder, tänka, köra, ta nya bilder. Det är en förare i dimma som stannar före varje kurva. Perseverance läser vägen utan att lyfta foten från gasen. ”Vi har en förmåga som vi kallar ’tänka medan man kör’”, förklarade JPL-ingenjören och robotföraren Vandi Verma 2021. ”Roboten tänker på den autonoma körningen medan hjulen snurrar.” Tänkandet sker på en särskild dator ombord, som också hjälpte till att välja landningsplats.

Perseverance toppfart är ungefär 120 meter i timmen. Det är ungefär fyrtio gånger långsammare än en människa som går. Men Curiosity klarar bara runt 20 meter i timmen, och efter 14 år på Mars hade den per den 11 oktober 2026 loggat 38,07 kilometer.

Ibland ser autopiloten mer än människor gör. Sommaren 2023 korsade Perseverance ett blockfält nära en kulle som kallas Snowdrift Peak. Planerarna kartlade en rutt på 520 meter utifrån bilder från omloppsbana; roboten körde till slut 759 och gjorde omvägar runt stenar som banbilderna inte hade visat.

Tidigare, våren 2022, körde den 699,9 meter på det platta kratergolvet under tre marsdagar i följd utan att någon på jorden justerade dess kurs. Den 19 juni 2025 satte roboten ett rekord för en enda dag på 411,7 meter.

Hundra kilometer på hjul byggda för tjugo

Perseverance konstruerades för ungefär 20 kilometers körning. Förarna talar nu om en annan gräns. JPL:s Mark Maimone sa till Space.com att roboten ”ser riktigt bra ut för upp till 100 kilometer totalt”. Hjulen är större och tåligare än Curiositys, vars hjul fick hål av vassa stenar, och konstruktörerna tog lärdom. Tester visade att hjulens styrställdon bör räcka minst 60 kilometer till.

För oss på jorden landar berättelsen på en oväntad plats. Här bråkar människor om huruvida man kan lita på att en bil klarar en korsning. På Mars fanns inget val: med tjugo minuters fördröjning är en joystick värdelös, så autopiloten fick lära sig att ta sig över stenar utan hjälp. År 1973 talade människor om för Lunochod hur många grader den skulle svänga, och när den ignorerade ett stoppkommando var det ett fel. Perseverance får veta vart den ska komma, och besluten på vägen är inbyggda i dess konstruktion. Nästa robot kanske bara får veta vart den ska titta. Då står rekordböckerna inför en fråga som låter som ett skämt i dag: vem körde egentligen?